Sammanfattning av Inför lyckta dörrar av Jean-Paul Sartre
- Carl Lindblom
- 9 feb.
- 3 min läsning
Uppdaterat: 6 mars
Inför lyckta dörrar, med originaltitel Huis Clos, en pjäs av Jean-Paul Sartre från 1944, är ett existentiellt drama som utforskar teman som frihet, ansvar och självbedrägeri genom en intensiv och klaustrofobisk berättelse om tre döda själar instängda tillsammans i helvetet. Handlingen utspelar sig i ett enda rum, vilket förstärker känslan av fångenskap och de psykologiska spänningar som växer mellan karaktärerna. Pjäsen är en av Sartres mest kända verk och innehåller hans berömda replik: "Helvetet är de andra."
Berättelsen börjar när Joseph Garcin förs in i ett sparsamt möblerat rum av en mystisk betjänt. Rummet har inga speglar, inga fönster och en dörr som verkar låst. Det är varmt, och Garcin frågar om det finns några tortyrinstrument, men betjänten svarar undvikande och lämnar honom ensam. Garcin är först förvirrad över varför han befinner sig där och försöker förstå vad han kan förvänta sig av sin eviga tillvaro i detta rum. Han är en journalist från Latinamerika som avrättades för feghet efter att ha deserterat under ett krig.
Snart anländer en andra gäst, Inès Serrano, en kall och manipulativ kvinna som genast inser att de är i helvetet. Hon förstår snabbt att de är där för att tortera varandra, inte genom fysiska plågor utan genom sina psykologiska sår och hemligheter. Inès var en postanställd som hade en passionerad men destruktiv affär med en annan kvinna, och hon dog när hennes älskarinna gasade ihjäl dem båda.
Den tredje och sista personen som kommer in i rummet är Estelle Rigault, en vacker och självcentrerad kvinna som till en början vägrar att acceptera sin situation. Hon letar förgäves efter en spegel och försöker upprätthålla en illusion av förfining och oskuld. Estelle dog av lunginflammation, men det avslöjas snart att hon hade ett förhållande med en ung älskare och mördade deras oönskade barn genom att dränka det i en sjö.
De tre är nu instängda tillsammans utan någon fysisk tortyr, och de försöker först ignorera varandra. Men snart blir det omöjligt att undkomma varandras närvaro och blickar. Garcin försöker hålla fast vid idén att han egentligen inte är en fegis, Inès njuter av att manipulera de andra och Estelle är desperat efter bekräftelse och manlig uppmärksamhet.
Garcin gör flera försök att öppna dörren och fly, men dörren förblir låst. När spänningarna mellan dem ökar, börjar de avslöja sina mörkaste hemligheter. Garcin erkänner att han var en fegis som försökte fly kriget men ändå vill bli ihågkommen som en hjälte. Inès erkänner sin sadism och förmåga att manipulera människor genom skuld och skam. Estelle försöker desperat att förföra Garcin, men han avvisar henne eftersom han vill ha Inès bekräftelse att han inte är en fegis.
De tre karaktärerna blir varandras domare och bödlar. Garcin försöker bevisa att han inte är den fega man han fruktar att han är, men Inès hånar honom och säger att han aldrig kommer att fly från sitt eget självförakt. Estelle försöker få Garcin att älska henne, men han kan inte ge henne den bekräftelse hon söker. Inès njuter av deras lidande och manipulerar situationen till sin fördel.
Vid ett tillfälle öppnas dörren plötsligt, men ingen av dem kan lämna. Garcin, som hade varit desperat efter en chans att fly, inser att han är bunden till de andra genom sin skuld och sina behov. Han förstår att han aldrig kommer att få den förlåtelse han söker och att han för evigt kommer att definieras av de andras blickar och dom.
Till slut når de en punkt där de accepterar sin situation. De kan inte förändra sitt förflutna eller sin identitet, och de kan inte fly från varandra. Pjäsen slutar med att de alla bryter ut i skratt, och Garcin uttalar den berömda slutrepliken: "Nåväl, vi får väl fortsätta."
Sartres Inför lyckta dörrar är en kraftfull illustration av hans existentialistiska filosofi. Den visar hur människor är ansvariga för sina egna handlingar och hur de definieras av sina val och andras perception. Genom att avskaffa den traditionella bilden av helvetet som en plats för fysisk tortyr och istället presentera en existentiell och psykologisk fälla, ifrågasätter pjäsen idéer om frihet, moral och mänskliga relationer.
Comments