Sammanfattning av Henrik V av William Shakespeare
- Carl Lindblom
- 12 feb.
- 3 min läsning
Uppdaterat: 6 mars
Henrik V, med originaltitel Henry V, är ett krönikespel av William Shakespeare. Henrik V inleds med att körledaren talar direkt till publiken och ber dem föreställa sig de mäktiga slag och kungliga hov som pjäsen skildrar. England styrs av den unge kung Henrik V, som nyligen har ärvt tronen efter sin fars död. Han har en gång varit en ansvarslös och nöjeslysten prins, men har nu mognat till en beslutsam och rättfärdig härskare. Henriks rådgivare informerar honom om hans rätt att göra anspråk på den franska tronen enligt gamla arvsrättigheter. För att ytterligare provocera honom skickar den franske kronprinsen, dauphinen, en kista full av tennisbollar som en förolämpning, vilket antyder att Henrik fortfarande är en pojke som leker snarare än en allvarlig kung. Henrik ser detta som en utmaning och beslutar sig för att invadera Frankrike för att hävda sin rätt. Han får stöd från sina adelsmän, men några förrädare, ledda av greve Cambridge, planerar att mörda honom. När Henrik avslöjar deras konspiration straffar han dem omedelbart med döden, vilket visar hans stränga rättvisa och ledarskap.
Henrik och hans armé seglar till Frankrike, där de möter hårt motstånd. Staden Harfleur är det första stora målet, och efter en lång belägring manar Henrik sina trupper till strid med sitt berömda tal om att storma murarna. Han lovar att ingen fiende ska skonas om staden inte kapitulerar. Harfleur ger slutligen upp, och Henrik marscherar vidare med sina utmattade trupper, trots att sjukdomar och hunger härjar bland dem. Under tiden planerar den franske kungen att möta honom med en enorm armé.
Henrik och hans armé når Agincourt kvällen före slaget. De är kraftigt numerärt underlägsna, och de engelska soldaterna är rädda. Henrik, som är en kung som vill förstå sina män, klär ut sig och går runt i lägret för att lyssna på vad soldaterna säger om honom. Han samtalar med några av sina män och reflekterar över den tunga bördan av att vara kung. Han ber en bön för att Gud ska skona hans armé och ångrar sin fars synder, som ledde till tronövertagandet från Richard II.
När morgonen gryr håller Henrik sitt inspirerande St Crispins-dag-tal, där han uppmuntrar sina soldater genom att tala om äran i att slåss i ett litet band av bröder. Slaget vid Agincourt inleds, och trots att engelsmännen är utmattade och färre till antalet vinner de en överväldigande seger. Henriks strategi och det engelska långbågens överlägsenhet bidrar till segern, medan fransmännen lider enorma förluster. Efter slaget hör Henrik att de franska trupperna har brutit mot stridsreglerna genom att döda unga engelska pojkar som vaktat lägret. I vrede beordrar han att alla franska fångar ska avrättas.
Efter segern i Agincourt har Henrik visat sig som en mäktig härskare. Han marscherar till Paris, där den franske kungen tvingas erkänna honom som Frankrikes arvtagare. För att befästa freden föreslås att Henrik ska gifta sig med prinsessan Katharine, den franske kungens dotter. I en lättsam scen försöker Henrik, som inte är van vid romantik, att vinna Katharines hjärta med enkla ord, och hon accepterar honom. Frankrikes kung bekräftar deras förening och erkänner Henrik som den framtida kungen av både England och Frankrike.
Pjäsen avslutas med att körledaren påminner publiken om att Henriks segrar var kortlivade. Hans son, Henrik VI, skulle senare förlora Frankrike och föra England in i inbördeskrig. Henrik V:s ära och storhet står dock kvar som ett exempel på en kung som förenade sitt folk och segrade trots alla odds.
留言